En stor smäll i skallen...
Man lär sig nya saker varje dag. Det har jag lärt mig nu.
Ibland är det man lär sig possitivt, en erfarenhet man verkligen har nytta av senare i livet, och ibland något negativt, något som man egentligen velat slippa men som man faktiskt i slutändan kan använda som en erfarenhet.
Erfarenheter är bra.
De hjälper en att göra rätt saker ibland och förhoppningsvis så gör de att man avstår från vissa saker andra tillfällen.
Mitt liv som det ser ut nu går ur på att samla erfarenheter.
Lära mig att göra saker igen eller kanske avstå.
Idag har jag lärt mig att man inte behöver stressa för att komma på vad man skall bli och göra med sitt liv.
Det dimper ner i skallen ändå.
Ibland med en stor duns, och ibland kommer det krypande. Vissa människor verkar veta det från det att de tar sina första stapplande steg på denna grön blåa planet.
Det senaste slog mig när Emma 13 år helt fast talar om att hon skall bli kirurg. Coolt tycker jag. Och med dert läshuvudet kommer hon lyckas.
För mig kom det som en duns. Eller en duns som har kommit krypande. Men som avslutade med att smälla ner sig i skallen på mig.
Själva smällen kom i förra veckan.
Jag kom på vad jag ville bli.
Sen jag börjat på IHM har jag kommit till insikt i att jag tycker att det är underbart mer personlig utveckling. Att jag som individ kan utvecklas och att jag som individ kan få andra att utvecklas och utföra saker.
Jag har dessutom kommit på att jag i mitt tidigare, väldigt korta, arbetsliv alltid tyckt om att leda människor.
Gillar att stå i centrum och vägleda andra.
Det var efter att jag läst en text på en av skolans datorer jag kom på det.
Jag skall ju bli projektledare!
Det var min duns.
Taskig bara att jag tillbringat två år på fel program...
Detta skulle tydligen inte vara något problem eftersomjag kan kompletera de 25 timmar i projektledning som skiljer FS och AP programmen åt.
Så nu vet jag vad jag skall göra när jag i augusti flyttar till stlm.
En kurs på universitetet i spanska och så denna projektledningskurs på IHM.
Känns ganska bra faktiskt. För även om jag inte är rikgit klar med pluggandet (något jag verkligen önskar att jag varit nu) så vet jag åtminstånne vart jag skall.
Vilken riktning.
Och det känns bra!
Nu ska jag bara fixa praktik igen....
Åh va svårt...
