"Jag klarar vad jag vill, jag nästan vad jag vill. Inte just i dag men säkert i morgon det lovar jag"
Ibland är det konstigt det där med vad man klarar och inte klarar.
När man liksom vet att man kan göra det man har tagit sig för bara man har järnvilja.
Att det kommer vara jobbigt men man klarar det.
Det vill säga hjärnan vet.
Magen säger lååångt inne att det kommer vara jobbigt som fan och att man inte alls kan. Även om man vill.
Men jag vill inte alls lyssna på magpratet...
Har flera människor i min omgivning som har den där viljan att göra saker även om det är tufft och magen säger att man inte kan.
Hur gör de då?
Tyvärr är jag helt clueless på denna fronten.
Det som liksom är skumt är att av de där två rösterna, en som säger att jag kan, Hjärnan alltså, ( - det är ju klart att jag fattar att jag kan, det är ju bara att göra) och den där som säger att jag inte kan, magen, ( - du kommer ändå misslyckas) så tycks jag alltid lyssna på den som säger att jag inte kan.
Why?
Varför väljer jag att inte lyssna på den peppande och bra rösten som så många andra?
Självförtroende?
Lathet?
Inte en aning...
Kram
När man liksom vet att man kan göra det man har tagit sig för bara man har järnvilja.
Att det kommer vara jobbigt men man klarar det.
Det vill säga hjärnan vet.
Magen säger lååångt inne att det kommer vara jobbigt som fan och att man inte alls kan. Även om man vill.
Men jag vill inte alls lyssna på magpratet...
Har flera människor i min omgivning som har den där viljan att göra saker även om det är tufft och magen säger att man inte kan.
Hur gör de då?
Tyvärr är jag helt clueless på denna fronten.
Det som liksom är skumt är att av de där två rösterna, en som säger att jag kan, Hjärnan alltså, ( - det är ju klart att jag fattar att jag kan, det är ju bara att göra) och den där som säger att jag inte kan, magen, ( - du kommer ändå misslyckas) så tycks jag alltid lyssna på den som säger att jag inte kan.
Why?
Varför väljer jag att inte lyssna på den peppande och bra rösten som så många andra?
Självförtroende?
Lathet?
Inte en aning...
Kram
Kommentarer
Trackback
